I samband med ett smidesuppdrag för Hemsjö Kyrkas dopfunt uti Alingsås(se bild nedan), så blev jag tillfrågad om golvuret vid altaret(på hö sida vid fönstret).

Det var skänkt av gamle bydoktorn Herbert Hagelin, men nu stod det still sedan länge.

Uret visade sig vara gjort av den omtalade Sven på Tegen(Sven Sandström Tegen) uti gustaviansk tid.

Efter letande i Pippings bok(Urmakare och Klockor) kunde klockan härledas och på "nätet" fann jag denna "skröna".

EN GAMMAL KLOCKMAKARE

Den gamle byurmakaren var under artonhundratalet och tidigare ofta av allmogen omgiven med ett mystikens skimmer. Ja, en del gott folk trodde t.o.m. att han stod i förbindelse med den onde.

Under min tid som urmakare i Färgelanda socken i Dalsland hörde jag talas om den legendariske urmakaren Sven på Tegen. Det berättades, att de golvur han tillverkade kunde gå i århundraden. Ett av hans mästerverk var ett ur, som han tillverkade för rådhuset i Vänersborg. Detta ur kunde gå under ett år efter en uppdragning.

Vid ett tillfälle ville några spefåglar skämta med urmakaren och sände bud till honom, att klockan stannat före årets slut. Men klockmakaren var säker på sin sak och meddelade herrarna i rådhuset, att om de tog bort det, som ligger på  golvet där lodet skulle stå, så går klockan året ut - och snopna tog man bort en trave med kopparmynt som ställts där. Detta ur förintades senare vid en brand i Vänersborg.

Att Sven på Tegen hade sinne för humor - visserligen av det makabra slaget- förstår man av berättelsen om hur han en gång i Färgelanda kyrka hade maskerat sig för att likna den onde och med kemikalier i sin mun blåste ut eld och rök till kyrkvaktarens stora förskräckelse. Då kyrkoherden kom till kyrkan tillsammans med den darrande kyrkvaktaren kände han snart igen Sven på Tegen och dömde honom till stockstraff för hans tilltag att vanhelga kyrkan. För att befria sig från detta straff lovade urmakaren att han skulle tillverka ett golvur till kyrkan och detta ur skulle vara så välgjort, att det skulle gå i århundraden.

Men klockmakaren kunde mycket annat såsom gjutning av mässingsspännen och ringklockor. Allmogen ville söka en orsak till alla dessa färdigheter, och enligt tidens tro ansåg de honom hava sålt sig till den lede. Sålunda påstod en kvinna, att hon då hon gläntade på dörren till urmakarverkstaden, såg hon en mängd underliga gesäller, som arbetade åt Mäster Sven.

Så blev den gamle urmakaren sjuk och han insåg, att han inte orkade med sitt arbete. Han samlade då ihop sina verktyg i en säck och sänkte dem i en djup sjö, på det att ingen mer skulle fuska i hans yrke med de finurliga verktyg han funderat ut.

Ja så berättade de gamle om Sven på Tegen i Färgelanda socken i Dalsland. Men ett är säkert: den gamla klockan vid koret i Färgelanda kyrka den går än idag, så som den gamle urmakaren lovade för mer än hundra år sedan.

Eric Quick (ur Urnyheterna/maj 1958)

Enl. Sidenbladh(Urmakare i Sverige) framgår dessutom:

Sandströms urverk liknade Stjärnsunds- och Morauren, men företedde vissa olikheter i slag- och minutverkets tekniska utformning - hans ur höllos för verkligt kvalitetsarbete.

I Torps kyrka i Dalsland står ett av hans ur, som bär signaturen Sven Sandström Tegen, medan uret i Färgelanda är signerat Sven Rasmusson Tegen.

Vid pennan: Lars Laväng